lifeofangeliciouz

Fram tills nu senare på kvällen... Precis när man ska te och bli trött.....

Ett telefonsamtal och huvudvärken är tillbaka. Dock var jag lugn som en filbunke och med orden, ne men jag återkommer när du inte är upptagen så avslutade vi.

Men ffs... jag blir så arg... sluta säga att mina vänner är kaxiga, sluta fråga vilka mina vänner är och när jag lärde känna dom, om du inte engagerar dig i mitt liv annars. jag är 28.. se till dig själv, my ass att det var på skoj!!! Det var en pik... en fet en, och om det nu var på skoj hur kunde jag då få ett mail där det stod som det stod, om ALLT bara var på skoj. Låt då hellre bli att säga något alls och ta det med mig, PERSONLIGEN...sedan...

Jag får sån fruktansvärd skallebank men är glad ändå att jag höll mig lugn. Det ville slinka ur mig massa, MASSA saker, men jag lät bli. Är det vuxenpoäng? Saken är den att det aldrig kommer komma upp, inte så lugnt som det kunnat idag... mindre vuxenpoäng men ändå! Jag avskyr att människan kommer åt mig, även om jag aldrig visar det utåt. Men det gnager i mig. Det tär på mig... Sammanlagda 8 års terapi av 28 borde la säga något om den saken. Men icke! Det är ju otänkbart. (lägg märke till att jag va sarkastisk där)

Trött, så fruktansvärt trött! Inte bara kroppen, människan gör mig sopslut i huvudet. Och jag måste få ur mig det. När det inte går in vad man säger, vad mer kan jag göra än skriva av mig det... SLUTA häva ur sig massa dumma saker som får oss att må dåligt när det i själva verket är den som gör det som verkligen mår skit. 

Man kastar inte skit på folk som inte gjort något, som bara funnits där och velat vara nära.... förskjuta sina egna , medvetet eller omedvetet, det är det som händer och sker just nu.

Att höra av sig, svara på saker och vill ha svar, när det bara passar från en sida. Det går inte till så i livet. Iallafall inte ur mitt och andras synsätt.

Det jag undrar över... vad fanken ska komma härnäst? Mer skallebank? Mer skit? Jag tänker inte ta det, så är det bara!

Och inte kunna visa liiiiiite glädje när det går bra. Ska man då vara glad och tacksam och berätta allt med glädje? Är det så konstigt att man väljer att inte alltid säga saker och ting?

Trött blir man , trött är jag och sängen ropar åter mitt namn. Borde försöka sova för att komma upp skapligt. Försöka njuta av dagen som kommer , trots ilskan och besvikelsen!

Oavsett vet jag hur dan jag iaf önskar att bli den dagen jag får egna kottar... och hur vet med mig hur jag inte vill ha det.