lifeofangeliciouz

Jag måste lära mig att inse att alla inte fungerar som mig, känslomässigt. Jag blir orolig, nervös och får ont i magen för minsta lilla. I´m messed up kort och gott. Men jag vill ha de där ömheten , närheten, myset, uppskattningen, ngn som överraskar med oväntat besök, ngn som stannar kvar lite extra bara för att den skulle sakna mig för mig mkt, ngn som skickar dom här oväntade sms´n  som får mig att småle lr skratta högt. Jag saknar det, men jag får ändå samtidigt väldigt mkt.

 

Jag måste lära mig att alla inte kan fungera som mig. Fast samtidigt, jag önskar.

 

Jag fungerar ju som så att när det är ngt jag älskar, går jag all in, utan förbehåll, släpper allt , bara för just en liten stund, bara för att..jag älskar.

 

Pratade med en kompis ikväll om de. Kanske är det där jag gör fel ? Jag älskar för mkt. Jag är en känslomänniska, kanske är de där felet ligger. Men jag vill samtidigt inte ändra på de. Men är de för skrämmande? Är det där de går fel?

 

Jag borde inte vara orolig, men jag kan inte tävla med andra människor, jag kan inte tävla med internet.

 

Jag oroar mig för så mkt. Jag är messed up och de har ju sina orsaker.

 

En av mina fd bodde på internet. Men så fort jag entrade rummet låste han datorn, stängde ned de han höll på med, drog sig undan, satte sig i andra änden av soffan , vinklade sin telefon och visade aldrig något, chattade i tid och otid, lade alltid telefonen upp och ned så jag inte skulle se om han fick ngt från ngn, när vi skulle sova satt han kvar i timmar efter att ja gått och lagt mig , låste in sig på toa och pratade i telefonen, en ggn visade han en bild, en bild en av hans "tjejkompisar" skickat , bild på dom nya underkläderna, när jag blev arg och sa att de inte va okej från min sida så hette de att jag överreagerade, att jag inte hade ngt att oroa mig för, att de inte va ngt. Nej men från min sida är det en väldigt stor grej. Älskar man ngn håller man sig till den , att se andras underkläder ska inte ens vara ett alternativ på världskartan. Då säger man till den som skickar att tack men nej tack, de där är inte av intresse. Antingen respekterar du att ja är i en relation lr så behöver inte vi prata mer.

 

Inte så konstigt att ja blir knäpp ibland. Han gjorde mig knäpp.

 

Allt jag vill är att känna mig trygg, säker, som "the one and only", inte behöva känna att ja tävlar med någon/något om något med någon. 

 

 

 

 

Mörkret lamslår mig och mina sinnen, precis som dementorerna i Harry Potter suger den här årstiden all ork ur mig, jag känner mig kall. Inside and out. Jag vill ha värme, närhet, ngn som håller min hand när regnet piskar mot rutorna och gosar ned sig med mat och värme och får mig att glömma världen utanför en stund.

 

Ngn som tar hand om mig för en ggns skull. Just den här  årstiden, vem orkar vara stark året runt.

 

Önska och längta och hoppas kan man ju alltid göra.

 

Början till nackspärr med, massage kanske ? Och magen ska vi inte prata om. Idag har jag gråtit också. Och jobbat. Tvättat fönster, städat, ätit ( så jag borde inte ha ont, egentligen )

 

Var hos älskling i Varberg och firade hans mamma. Mys! Världens goaste familj !!!

Idag pratade jag med Emma, saknar familjen de där lilla extra!

 

Vi pratade om dom små, charmtrollen. Faster saknar sitt charmtroll oerhört. Leka och busa , de saknar jag, morgongoset, de saknar jag också.

 

Nåväl, idag har jag varit ledig, var på jobbet 2 h, oooh nej så jobbigt   ^^ , ja kom in på utbildningen. :) I say; JUMP! ( som då är utbildning för att kunna klättra inom företaget)

 

Efter att jag kom hem smackade ja i mig "marinerad" laxfilé och potatis och egengjord citronsås.

 

Sen vart de bad med gurka på ögonen, ansiktsmask, peeling av händer och fötter, måla tånaglar . Ibland behövs de, jäkla skithöst. Man blir ju för fasiken deprimerad.