13e åker jag
Ja då bär d av till okänd mark. Lr ja okänd och okänd, ny - gammal kanske man ska säga, för inget kommer någonsin va desamma utan henne. Min förebild , min styrka och mitt stöd.
Idag är de 2 veckor sen, ja visst , d gör ont och ja saknar henne. Men tårarna är slut för tillfället. Och ja hade aldrig ALDRIG klarat d utan fina vänner. Martina, Lola , Anna mfl. Tack ni är så grymt fina!
Ibland avskyr ja facebook, lr ja rätt ofta , iallafall när de kommer till att läsa hur alla ömkar sig själva för att hon gått bort, för att de är 2 veckor sen. Håll käft, ja fick LÄSA att hon dött på facebook innan någon ens ringde mig. Men ja är ändå glad, trots saknaden... att hon slipper lida. Men ja blir ledsen, fundersam och nedstämd när ja läser hur andra tycker synd om sig själva.
De är ju en del av livet när någon går bort, man vill ha tillbaka dom, men de går inte, aldrig ngnsin, enda sättet dom lever vidare på är genom en själv och man får även erinera sig om att dom som gått bort ALDRIG ,ALDRIG SKULLE VILJA att man va så ledsen och stannade upp me sitt eget bara för att dom fattas en vid liv. Med minnen kan man hålla någon vid liv men man får aldrig fjättra ihop de med deras död. D kan bli kaos!
Katterna har betett sig konstigt i 3 nätter nu. Sprungit ut i hallen, jamat, fräst, oroliga. Som om någon är här, ja vet att någon är här. Och de får den vara. Ja vet att d är hon, d va samma me farmor och farfar när dom gick bort. För er andra som inte tror på d, ja vet att d låter knäppt. Men så är de!
Jag har någon som sitter vid min sängkant emellanåt, men ja är inte rädd, de är inte obehagligt, d känns tryggt.
Tänk va dagarna går fort.... 2 veckor. Och snart ett par dagar kvar innan ja får krama på mitt brorsbarn och min familj såklart :)
Idag är de 2 veckor sen, ja visst , d gör ont och ja saknar henne. Men tårarna är slut för tillfället. Och ja hade aldrig ALDRIG klarat d utan fina vänner. Martina, Lola , Anna mfl. Tack ni är så grymt fina!
Ibland avskyr ja facebook, lr ja rätt ofta , iallafall när de kommer till att läsa hur alla ömkar sig själva för att hon gått bort, för att de är 2 veckor sen. Håll käft, ja fick LÄSA att hon dött på facebook innan någon ens ringde mig. Men ja är ändå glad, trots saknaden... att hon slipper lida. Men ja blir ledsen, fundersam och nedstämd när ja läser hur andra tycker synd om sig själva.
De är ju en del av livet när någon går bort, man vill ha tillbaka dom, men de går inte, aldrig ngnsin, enda sättet dom lever vidare på är genom en själv och man får även erinera sig om att dom som gått bort ALDRIG ,ALDRIG SKULLE VILJA att man va så ledsen och stannade upp me sitt eget bara för att dom fattas en vid liv. Med minnen kan man hålla någon vid liv men man får aldrig fjättra ihop de med deras död. D kan bli kaos!
Katterna har betett sig konstigt i 3 nätter nu. Sprungit ut i hallen, jamat, fräst, oroliga. Som om någon är här, ja vet att någon är här. Och de får den vara. Ja vet att d är hon, d va samma me farmor och farfar när dom gick bort. För er andra som inte tror på d, ja vet att d låter knäppt. Men så är de!
Jag har någon som sitter vid min sängkant emellanåt, men ja är inte rädd, de är inte obehagligt, d känns tryggt.
Tänk va dagarna går fort.... 2 veckor. Och snart ett par dagar kvar innan ja får krama på mitt brorsbarn och min familj såklart :)
Kommentarer
Postat av: Madde
Vi saknar dig gumman <3 Längtar tills du kommer..
Håller med dig helt om Fb. Så irriterande att behöva läsa var och varannan dag.
Massa kramar fån oss <3
Postat av: Linda
ja saknar er med, d ska bli så kul att se er alla igen <3
Massa kramar
Trackback
