Intresset ökar
Börjar dom äntligen få upp ögonen för vad som faktiskt händer med människor och vill få ut det i ljuset.
Psykvården idag. Tyvärr har ju statistiken för behov av psykvård ökat, men inte har den blivit bättre. Därav att så många faller mellan stolarna. Och dom som kommer till någon form av hjälp, får dom rätt hjälp. Vissa får de andra absolut inte.
Vad händer egentligen och vad kan man göra åt det? Nog är ja lite rädd för att de dock inte går att göra så mkt åt hur mkt man än drar upp ämnet om dom inte tar sig i kragen och anställer fler välutbildade psykologer och terapeuter som faktiskt öppnar ögon och öron och börjar lyssna ist för att komma med egna råd och erfarenheter. ( d har hänt mig ett par gånger. )
Läs här
Känns som att dom tror att en liten sjukskrivning och proppa folk med piller är lösningen. Mer sessioner, mer tid , mer empati och sympati och varför i helvete är akutpsyk så jäkla dyrt. Klart en del hellre väljer självmord än att dra dit då kostnaden för 3 besök ligger på över 2000 kr. Absolut ja förstår att d är en akutmottagning men inte ens en akut läkarmottagning är så dyr.
Ska de kosta så mkt mer än de smakar. Det är hälsa och välmående vi pratar här, borde sånt egentligen nästn va gratis? Dom vill ju att folk ska jobba, må bra och hanka sig fram i samhället, krävs de inte då att man är frisk och mår bra?
Personligen tror jag att alla skulle behöva gå och prata med någon som faktiskt lyssnar. Lätta på hjärtat och frigöra sinnen. För de är just va man gör när man lättar på trycket.
Minns mina första sessioner från den senaste gången nu som jag brakade ihop. Jag grät, vemjade mig, ältade och höll inte inne med något alls. Struntade i mitt språk lr vad som kom ut ja behövde bara få bort de från mina axlar. Få ur mig de till någon som inte hade någon som helst personlig relation till mig. Få ur mig de till någon som aldrig hört de innan och som jag vet har 100% tystnads plikt.
Och när ja kom hem kände ja mig ... tom... en lättnad av tomhet, totalt slut i psyket, i kroppen , i hjärnan. Bara hjärtat som slog och pulsen som la sig i vilo läge och så sov jag i flera flera timmar, av ren psykisk utmattning.
Så de här med att trycka i ngn piller som gör att man lägger locket på, en session på en timme i veckan... Det funkar inte i längden. När pillren trappas ned för att sen slutas med, vad händer? Bakslag? Ja oftast.
Psykvården idag. Tyvärr har ju statistiken för behov av psykvård ökat, men inte har den blivit bättre. Därav att så många faller mellan stolarna. Och dom som kommer till någon form av hjälp, får dom rätt hjälp. Vissa får de andra absolut inte.
Vad händer egentligen och vad kan man göra åt det? Nog är ja lite rädd för att de dock inte går att göra så mkt åt hur mkt man än drar upp ämnet om dom inte tar sig i kragen och anställer fler välutbildade psykologer och terapeuter som faktiskt öppnar ögon och öron och börjar lyssna ist för att komma med egna råd och erfarenheter. ( d har hänt mig ett par gånger. )
Läs här
Känns som att dom tror att en liten sjukskrivning och proppa folk med piller är lösningen. Mer sessioner, mer tid , mer empati och sympati och varför i helvete är akutpsyk så jäkla dyrt. Klart en del hellre väljer självmord än att dra dit då kostnaden för 3 besök ligger på över 2000 kr. Absolut ja förstår att d är en akutmottagning men inte ens en akut läkarmottagning är så dyr.
Ska de kosta så mkt mer än de smakar. Det är hälsa och välmående vi pratar här, borde sånt egentligen nästn va gratis? Dom vill ju att folk ska jobba, må bra och hanka sig fram i samhället, krävs de inte då att man är frisk och mår bra?
Personligen tror jag att alla skulle behöva gå och prata med någon som faktiskt lyssnar. Lätta på hjärtat och frigöra sinnen. För de är just va man gör när man lättar på trycket.
Minns mina första sessioner från den senaste gången nu som jag brakade ihop. Jag grät, vemjade mig, ältade och höll inte inne med något alls. Struntade i mitt språk lr vad som kom ut ja behövde bara få bort de från mina axlar. Få ur mig de till någon som inte hade någon som helst personlig relation till mig. Få ur mig de till någon som aldrig hört de innan och som jag vet har 100% tystnads plikt.
Och när ja kom hem kände ja mig ... tom... en lättnad av tomhet, totalt slut i psyket, i kroppen , i hjärnan. Bara hjärtat som slog och pulsen som la sig i vilo läge och så sov jag i flera flera timmar, av ren psykisk utmattning.
Så de här med att trycka i ngn piller som gör att man lägger locket på, en session på en timme i veckan... Det funkar inte i längden. När pillren trappas ned för att sen slutas med, vad händer? Bakslag? Ja oftast.
Kommentarer
Trackback
