Mörker
Antingen är jag utarbetad lr så är jag i en skitsvacka just nu. Tänker en del på livet , döden. Nej ja e inte emo. En barndomsvän dog förra veckan. Det är ytterligare ett barn som får växa upp utan sina förälder , då han hade en son. Denna ggn va d dock inte knark , överdos , självmord lr ngt annat typ cancer. D va kroppens egna sätt att säga enough med en propp. En propp va d. Dom blir allt fler i skaran. Aidan, Marina , junior, Adde, Lulle, Jonas, Jocke , Robert, Erik , farmor , farfar ,mormor, gammel morfar , gammelmormor, mormors syster.... ibland kan ja riktigt höra liemannen viska i mitt öra. Han hämtar allt fler. Allt yngre , alla fina. Goda! Idag vill jag bara gråta ut , vagga mig själv , kräkas av mig , men kan inte... Jag är på jobbet , dom kallar mig stålkvinnan.. Jag känner mig inte alls som d. Snarare tvärtom. Jag vill bara bryta samman. Känna stormen ebba ut och lätta på trycket inom mig. Idag har jag saknat extra mkt. Henne , hennes röst, famn , hennes evigt ömma kärlek som hon aldrig va sen med att visa. Min fina mormor. Hur hon kramade mig , vaggade mig lite och strök mig över håret och pussade mig på pannan , viskade " lilla pyret " och samtidigt bad mig säga var jag hade ont. Om jag svarade hjärtat så hade timlånga samtal. Klok kvinna ! Jag har ont överallt just nu. Fast glad på samma ggn. Inte konstigt jag blir knäpp. Idag behöver ja all kärlek och närhet jag kan få. Men nej .... nähä
Kommentarer
Trackback
