Ett år går fort,

Ja nu har det gått ett år exakt sen vi träffades, ett år går fort , mycket hinner hända och vi står inför den största prövningen någonsin just nu, överlever vi detta överlever vi allt,
 
Lucia idag, vart tar tiden vägen ? Vem äter den ? Hallå , jag hinner inte med, jag har inte så mycket julkänsla dock,
 
Tankarna är på annat håll,
 
Med snart är jag hemma med de mina för att fira i en vecka, mannen i huset skall dock inte följa med , tankarna  är på annat håll samt han ska jobba, på julafton....de ni....., fokusering kan man äta det ?
 
 
 
 

vart ska man börja ?

Nu var det ett tag sedan, vart ska man börja,
 
Jag fick en saga men den har fått ett abrupt avbrott.
Han har fått ett utvisningsbeslut, och detta är ingen jag önskar någon , även om jag vet att vi är många anhöriga till dom som fått detta beslut,
 
Jag kan inte tänka mig en enda dag utom honom, att inte vakna upp bredvid honom, han är min bästa vän, min familj och min kärlek,
Jag inte ens föreställa mig att inte höra hans röst, eller att han inte skulle pussa mig i pannan och stryker mig över kinden varje kväll, och säger god natt även om jag är vaken eller sover, eller att han inte kommer hem och skriker hallååå jag är hemma i hallen,
 
Att se honom efter en lång dag, det är det bästa jag vet, att prata över en kopp te, krypa in i en famn, bara känna hans doft, få krama honom,
 
Som det är just nu går vi bara runt och mer eller mindre väntar på en dödsdom,
 
Ja vi är från olika kulturer, olika delar av världen, men han är en del av mig,
I december är det ett år sen det sa klick, i februari har vi bott tillsammans ett år, det har gått fort, men vad gör det, jag vet vad det är vi har och jag skulle inte byta det för allt i världen, men nu kanske det slits i från mig och den känslan är obeskrivlig, bara tanken vill få mitt hjärta att gå i tusen bitar,
 
Ja han har koverterat från islam till kristendom, han går i kyrkan, han tänder ljus, han intar nattvard, han deltar i gudstjänster, för mig är detta helt okej, det är honom jag älskar, inte hans tro, jag finns där, jag följer med, jag stöttar, oavsett, men det är just detta som är, dom tror inte på honom, dom förstår inte hur man kan vilja ändra religion när man fötts in i en annan, dom kallar det för anmärkningsvärt.
 
Dom har haft en intervjue, när han kom, efter det har han inte hörts på 2 år, han har tillfälligt personnr, vi tragglar svenska hemma då han inte är berättigad sfi förrän han får sitt uppehålls tillstånd, han har tillsvidare anställning och jobbar hårt, vi hade planer på att flytta till större, drömmar om hus, resor, bil, ja allt man kan tänka sig, öppna eget,
 
Det är inte dom som följer med honom till kyrkan, det är inte dom som får stå ut med att han sätter sig upp i sömnen och vaggar eller rycker till, mumlar eller skriker neeeej , rakt ut i mörkret,i sömnen när han inte kan kontrollera sina känslor eller tankar , eller hur han bara kan försvinna in i själv och det är absolut inte dom som sett ljuset slockna i hans ögon, det är en så svårt syn att beskriva, och det gör så ont i mig,
 
Vad mer kan man göra? Jag kan finnas där, stötta, trösta, prata, hålla om, bedyra att jag kommer göra allt, men det känns ändå inte tillräckligt,
 
Alla vet att man inte kan skicka tillbaka konvertiter till Iran, alla vet att han kommer gå mot en säker död, det är häxjakt på dom som konverterat, som svikit islam, och lyckas han klara sig så långt som att hålla sig vid liv riskerar han ist systematisk förföljelse, utstött från samhället, svårare att få jobb och utsätta alla i sin familj för fara,
 
Han lämnade inte allt efter sig för att bli tillbakaskickad, han hade allt, bil, eget företag, utbildning, han kunde språket, regler, han hade familj, alla vänner, han lämnade allt med fara för sitt liv, man lämnar inte allt man känner till, allt man kämpat för och håller av, för att fly till ett land för skojs skull, han visste att de skulle bli tufft, nytt språk, nya lagar och regler, men han har fått vara ifred, hittat ett lugn och ett hopp som nu ryckts undan för honom,
All trygghet försvann med ett dokument som kom på posten,
 
Det kommer överklagas, men vad kommer att krävas?
Jag har kontakt med Amnesty, kyrkan, Farr, Ifff, open-doors, jag har dragit och slitit i alla trådar som går, rotat fram dokument, letat över hela internet, vänt på varenda sten, varenda mynt, vad mer kan göra? Jag önskar jag kunde göra mer, jag hatar att vänta, för det är det som är, väntan.... en enda stor väntan, jag gråter när han inte ser, det är skönt att veta att jag inte är ensam i min kamp, även om detta inte är något jag önskar någon,
 
Jag önskar bara detta fick ett slut, att han fick stanna, min underbara älskade, men jag tänker aldrig ge upp, aldrig ge efter, aldrig!

När livet rör på sig

Upp klockan 8, 9 på gymmet, det snöar, hem klockan 12, inser att lägenheten bredvid står tom, en granne flyttat, livet rör på sig, plötsligt ser jag saker, noterar
 
Härlig nypande känsla i kinderna och plötsligt slår det mest självklara mig, Law of attraction, livet rör på sig, åt rätt håll,
 
Äntligen fast arbete, hormonutredning den 24e, träffat någon som faktiskt är mer än guld, slutat röka helt och hållet,
 
Att komma ut från duschen en morgon, frukost står på bordet, disken är diskad, sängen är bäddad och man får en puss och en kram,
 
Att somna och framförallt vakna med att någon drar lätt med sina fingar över ryggen, stryker med handen över håret, pussar en på pannan och viskar god morgon my passion, ibland en sång och fniss,
 
Alltid prata,  om allt, inga hemligheter, göra saker tillsammans, frigående, ingen kontroll, det här är inte svårt, det här inte jobbigt och allt bara är så naturligt,
 
Jobbar jag sent gör han maten, jobbar jag förmiddag gör jag och vid lediga dagar gör vi det tillsammans,
 
Men jag kan säga att komma hem och det är kliniskt rent, en lapp ibland med något fint på och ibland en skål med fruktsallad i kylen, kan man begära så mycket mer?
 
Det här går långt över mina förväntningar, LÅNGT!
 
Helt plötsligt är jag inte bitter längre, jag är inte längre arg jämt, jag avskyr inte hela världen och jag känner mig inte rastlös i kroppen,
 

Ett farväl

Idag är dagen kommen då hon jordfästs, min fina vän.
 
Blandade känslor finns, men hon hade rätt psykisk ohälsa och självmord, tankar kring självmord, borde lyftas fram mer.
 
Man förväntas fungera i samhället, ha ett jobb, ta hand om sig själv och sin kropp, vara hälsosam, ha ett socialt liv med goda vänner, bra kontakt med sin familj, annars är man en belastning man helst tystar med tabletter och diverse behandling, felmedicinering är inte heller ovanligt.
 
Det har börjats tala mer om det, psykisk ohälsa, men fortfarande, det som inte syns, det finns inte, människor som inte suttit i liknande sits förstår inte riktigt, vill inte riktigt förstå. blundar och förtränger.
 
MEN det är viktigt, för det finns, det är inget som försvinner för dom som är drabbade, det ligger där, konstant bubblande under ytan, som ett obotligt virus, redo att bryta ut.
 
Jag skulle aldrig kunna ta steget även om det många gånger varit nära, medvetet, omedvetet, jag minns inte. Allt jag minns av en blurrig tid är att jag inte ville längre, men terapi och åter terapi, tabletter som hjälpte ett tag men som jag sedan slutade med då jag insåg att jag faktiskt inte längre kände eller brydde mig, jag är tacksam för att jag ändå var så stark, så envis, att jag valde livet, tacksam över att jag faktiskt fick rätt hjälp av kunniga personer, men många är det inte, starka, många klarar inte av alla röster man har i huvudet, många klarar inte av att leva med hjärnspöken, minnen, sig själva eller sitt förflutna. Dessa är också människor, med tycke, tänke och känslor. Man får aldrig blunda.
 
Sov gott min fina Cecilia, hoppas du nu fått den frid du aldrig fick i detta liv och att du ser ned på oss andra från någonstans högt uppe, leendes och med ditt bubblande fniss och sänder oss små (eller stora) rosa, som du gillade, såpbubblor.
 
Idag är det din dag och alla mina tankar går till dig,
 
 

nytt

Händer lite grejer, tror jag är inne i någon form av flow...(förutom när de kommer till nya sängen)
 
Yupp u heard me.... beställde ny säng, en stoor fin kontinentalsäng.... vad är då felet? Mittenbalken för stommen som ska hålla upp madrassen saknar gängade borrhål så stödbenen kan ej skruvas i..... Inte glad och mitt hem liknar en byggarbetsplats... Någon som har bil med dragkrok? jag bjussar på mat om någon kan hjälpa mig till tippen. :)
 
Annars då? Älskar nya jobbet, ÄLSKAR! Ingvar himself kom förbi i söndags med en bingolott, klart man ska ha de när man jobbar kväll på en söndag... jag vann iaf 100 kr. Plus att jag äntligen, ÄNTLIGEN  fått mitt nya VISA, inte Visa Electron, äntligeen börjar livet gå åt rätt håll. Som jag har väntat på de här.
 
Som sagt inne i ett flow, kunde varit sämre. Kan mitt liv kanske börja gå åt rätt håll nu?
 
Får ofta frågan... Varför är du singel ? Kan säga att de är något jag valt själv, så trött på allt som har med dom att göra, förutom dom som är mina vänner. Men annars, neeej tack! Barn vill jag ha men det kommer att bli via inseminiering.
 
Och till alla er som säger att man inte ska säga att det inte finns några happy endings, jag säger de för de är så. Jag må vara cynisk och bitter men det kommer en tid när man bara lägger ned. Det finns inte någon för alla, så är de bara.
 
Jag är rätt nöjd med mitt lilla ekorrhjul. Sparar till en resa till min 35års dag( Maldiverna), ska påbörja att avsluta min ryggtavla inom kort, jobba, träna, hänga med vänner, pyssla i hemmet, utgång ngn ggn i månaden, bor kvar i min lägenhet som jag haft sen 3 år tillbaka. Vad mer kan man begära?
 
Jag är nöjd, jag är glad och livet går framåt.
 
 

Nattsudd

Sverige suger på fotboll, AVGÅ HAMRÉN!!
 
Somnade på soffan förut, vaknade och filosofierade lite.
 
Absolut, hjälpa dom nödsatta, hjälpa dom i krig, men vi kan knappt ta hand om oss själva likväl. Dolda krig pågår, inre konflikter mellan folkgrupper, mellan grupper, knark, vapenhandel, människosmuggling, kidnappningar, mord, tusen grejer till går att nämnas. Och det är sådant som pågår, varje dag, inom våra gränser, inom räckhåll, på våran gata, kanske av en granne rentav och vi har inte resurser, ork eller vilja att sätta stopp för ens det. Så min tanke är bara; hur ska detta gå?
 
På Facebook florerar bilder på drunknade barn, i tidningarna kan man fortfarande läsa om mordet på Lisa Holm. Tanken slog mig bara. vem bryr sig om den lilla flickan som sprängdes för bara en månad sen? Hon försvann, blev en i mängden av alla brutala hemskheter som händer här, just i detta nu, så mycket närmare än allt annat. Men det bryr sig folk inte om. Är det inte hemskt? Vi väljer att blunda, eller så har det blivit så nära att det helt enkelt är vardagsmat. Så vanligt att sådana hemska saker blivit en del av vårat liv i den grad att man tillslut bara rycker på axlarna och tänker vad hemskt. När det egentligen är precis lika hemskt som en pojke som drunknat för att han flytt undan ett krig och enda sättet att överleva är att korsa gränser till havs.
Denna lilla flicka som sprängdes, hon hade inget val, hon var ovetandes om vad som väntade, ingen som anade något ont, poff så var hon borta men blev en del av det folk blundar för, för dom vill inte lägga sig i de tysta och det dolda som pågår utanför våra dörrar, nattetid när endast dom osaliga är vakna.
 
Folk blundar för det som är en närmast och det skrämmer mig, då flyktingar nu vallfärdar och vill hit just på grund av att dom hört och fått uppfattningar om att Sverige är ett rikt och lyckligt land där människor är snälla mot varandra och andra. Tänk om dom kunde få se fasaden, skrapa på ytan där 90% saknar civilkurage och bara står och ser på när något händer, vänder andra kinden till eller bara vänder ryggen och går, låtsas som inget händer. Där allt sker i de tysta, bakom stängda dörrar , även där sker det, misshandel, förtryck, människor som förlorar allt dom har och drivs på flykt.
 
Vi har inte krig i den bemärkelsen, men alla jag vet nästintill kämpar i ett tyst krig där ingen vågar säga eller göra något för att risken för att kunna stöta sig med någon annan är för stor. Många i min närhet inklusive jag själv har förlorat någon eller några i detta pågående dolda krig, skyldiga som oskyldiga dör bland oss i detta krig, och mitt i dett kaos ska vi nu agera och ta hand om det som är ännu mer kaosartat.
 
Så hur ska detta gå?
 
 

det spårar

Sitter i disskussion med en vän på luren, om fotboll!
Jag gillar fotboll, ja gillar att svära åt tvn , få skrika lite och bara dricka öl i goda vänners lag.
Men allt har ju en baksida, efter noga analys av fotbollsvärlden, är det så stor skillnad på att va fotbolls spelare och på  någon som är livegen och köpt för pengar? Svar NEJ!
 
Folk slåss, budar och köpslår om människor som springer omkring på en gräsplan och har lite kontroll på en svartvid läderboll. Sjukt när man tänker efter på myntets baksida.
 
Nu till något annat, sista dagen på gamla jobbet igår, så skönt, lämnadet stället med högt huvud, låste, stängde, kontrollerade, och går därifrån, dock så trött av all värmen på jobbet så vad händer? 52 och 25 tycks vara ganska lika så vad händer som sagt??? Jag hoppar på fel buss i brunnsparken, dom kom ju efter varandra.... FFS! Bra jobbat där, braaaaaa jobbat....
 
Men att vakna på en måndag, höra regnet smattra mot rutorna , masa sig upp, trycka på onknappen på kaffe bryggaren, masa sig tillbaka, blunda, höra puttrande från bryggaren, känna den välbekanta kaffedoften sprida sig i lägenheten och man bara pressar huvudet längre ned i kudden och bara lyssnar, andas....
 
Jag är arbetslös i 2 dagar.... äckligt nöjd tjej, det är precis lagom.
Livet går framåt och för första gången på länge, jag är glad och tillfreds med mig själv och livet, det går i rätt riktning.
 
 

hoppsidaysi

Laddar inför sista e.m passet på detta jobb. På onsdag börjar nya äventyr. Sjukt spännande!
Fortfarande som receptionist men på ett helt nytt ställe. Utveckling, ja tack! Med en chef som inte är konflikträdd och en receptionschef som faktiskt tar sitt ansvar om något utanför min befogenhet skulle uppstå.
 
Känns fint att avsluta med bravur, låsa hela stället och bara gå. Ensam. Konstigt men bra.
 
Världens underbaraste igår, blombud och presentkort o fika. Kärlek till er!!!
 
Är så sjukt sugen på en resa , men snart så. Någonstans varmt, sjuhukt sugen!
 
Drömde att ja åkte skateboard igen, borde jag börja igen må hända?
 
 
 

När vården brister

Ibland känns det totaaaaalt hopplöst.
 
Jag har inga fel på hjärtat, njurar, lungor, äggviteämnen eller avsaknad av vitaminer eller mineraler. Inga problem med sköldskörteln heller men problemet kvarstår och jag blir seriöst knäpp ibland. Ibland verkar det som om vården tror man är hypokondriker, kroppen fylls med vatten, som när man lymfödem, och det går inte över på ca 6 dagar, värst är det vid mens. Får knappt på mig kläder och svullnar upp ibland så jag till och med har svårt att få på mig skor.
 
Varierande träning, ben i högläge och kompressions kläder hjälper inte. Och nej ja äter knappt något salt alls, dricker vatten som man ska, äter inte gluten eller laktos.
 
Vad gör vårdcentralen ? Skickar mig till dietist?!
 
Överallt står det att vid höga vätskeansamlingar ska man kontakta läkare, inte använda sig att vätskedrivande naturläkemedel, men när dom inte lyssnar?
 
Någon som har något råd eller vet var man kan vända sig?

helg

Ja i helgen , d va min lediga helg, utgång, grillning, vänner, sova ut...( nääää inte de nej), bio och mer utgång.
Jag behöver ju kanske inte dra upp allt neggo, för att gå vidare måste jag hålla mig kvar vid de som är positivt , nu när ilskan lagt sig måste jag ta de utifrån det, inse att de är lite lättare nu, även om de fortfarande känns.
 
Lying, f-ing bastard!
 
Myskväll med Klara, tack älsklingen d va behövligt! Grilla, öl och massa tjööt!
Utekväll med Klara, hahaha jaaa va säger man ?  :D och så bio och öl med en annan , Avengers, sevärd, regn, skit i de, söndagen bestod av att svettas alkohol och va arg och ledsen, men maan måste la ha en dålig dag när alla andra går rätt ? Eller?
 
Nu kickar jobbveckan igång så bara att sätta igång med träning och jobb, ingen ro , ingen rast. Tänk vad ja älskar mitt jobb, över ett år har ja varit där nu, inte en enda försening inte en enda sjukdag och fantastiska kollegor. <3
 
 

Ibland så börjar man

Ibland börjar man undra... Vart är världen på väg och varför vill man förstöra för en annan människa så, eller är de faktiskt så att man inte tänker längre än.... i detta fall.... the D.
 
Varför ljuger man ?
Personen existerar inte längre för mig iaf, allt är borta, grejer som telefonnr som sms, bilder, ja allt. Aldrig hänt, aldrig funnits.
 
Nu undrar ni säkert vad jag talar om men när man vet att en person levt dubbel liv under tiden som den varit med ngn annan , då upphör humanitet att existera, känslor dör mer än innan och avsky föds.
 
Äckliga människa är allt jag har att säga, så arg och besviken och sårad. Man tror man känner någon, känt den länge, väldigt länge, när det har hetat att hen inte kan hoppa från relation till relation i tron att de ska bli bra men att hen saknar och tycker om jättemkt. Och sen kryper lik på lik, fram ur garderoben. Fast hen svurit på att aldrig göra så. Bara köra med öppna kort.
 
När man äntligen kände att de är annorlunda, att man hittat hem , att sista puzzelbiten äntligen fallit på plats  att ärliighet varit på sin plats även om de inte gått som man velat. Jaaa vad säger man ?
 
Fuck that säger man!
 

Hemma

När man är hemma och tomheten efter familjehelg biter en i röven, då dricker man mint te med mynta och citron och funderar på sängen.
 
Men innan dess , jag har haft en fantastisk familjehelg och det är med tårar i ögonen som jag tittar på alla fina bilder jag har. Alla mina fina älskade!Min familj och mina brorsbarn är något av de finaste och mest fantastiska någonsin.
 
Bara att tagga gym och jobb nu så de står de härliga till och lite solning såklart.
 
Och känslan att man måste vara ego fast man inte vill, fast man verkligen verkligen inte vill. När någon vill hålla kontakt och säger att hen blir ledsen och saknar en jättemycket. Bara att bita i det sura äpplet.
 
Jag orkar inte med drama eller tyck synd om mig grejer när det är hens fel att de är som det är. Allt jag begär är tid. Vet inte om det budskapet gick fram alls men förhoppningsvis är det tyst i min lur efter det.
 
Man kan inte först dumpa för att sen blanda sitt ex som är sedan gammalt, jättegammalt och mig i ngt triangelskit man själv skapat, tro jag är okej med det sen komma och säga att hen aldrig trodde jag skulle backa och begära att få vara ifred. Och sen i nästa stund igen fråga om allt är okej.
 
Nej det är inte okej,
 
Så mkt jag vill säga som jag lämnar osagt då hen säkert vet med sig sina fel men inte kan erkänna dom. Och att sen hen haft sitt insta konto öppet och samtidigt säger att han inte vill synas offentligt. Jag vet, har vetat hela tiden, men har aldrig yppat ett ord om de för de är inte min grej, men någonstans får det vara bra..... Lägg inte över saker på mig och låt mig städa upp efter något någon annan gjort. Nej tack!
 
Nu blir de sängen för imorgon är de även tvätt f.m

tiden går långsamt

Ju mer tid, ju mer tankar desto mer känslor.
Idag märker jag verkligen att det är söndag. Skiten på tv är seg, minutrarna segar, träningen gick segt. Allt är segt utom min hjärna som vägrar gå segt utan går på högvarv och får pulsen att stegra och vips är hela jag i 180 men inte på det sättet jag vill. Hjärtat skriker stopp, pulsen ökar och jag kan höra blodet rusa runt ikapp med tankarna.
 
Ser fram emot imorgon då det är jobb i 2 dagar, sen är de ledigt 2 dagar, storstäd och nya soffan kommer.
ÄNTLIGEN!
Bygga bo, bygga bo och bygga bo. Kommer bli så bra tillslut så.
 
Och lite skumt såhär, någon lägger till mig från ingenstans, denna någon är någons ex lillasyster. Känns som jag inte orkar. Låt dom leka i sandlådan om det är så. Känns som jag inte bryr mig. Mår tillräckligt skit för att inte orka hantera drama. Inte min grej, så mkt som jag rensat och haft mig på senaste tiden både i det offentliga och i privat livet. Just för att jag inte orkar.
 
Sluta och lämna mig ifred, det enda jag ber om.
 
Pratat med min mr. Wild idag, den lilla huliganen, fasters stora älskade onge!! " Linda Faster du är cräjzy" Jaaa tänk för att de är jag. Det värmde i mitt hjärta, helt underbara unge, så mkt kärlek i den lilla fisen. Och så vill jag bara hem, stänga av telefonen och gosa och hamstra kärlek och lycka med de mina. Min underbara fina familj. <3

som att

Det känns som att sörja, inte bara som om ja förlorat ett slag, utan en väldigt nära vän, känns som när någon nära går bort. Så ont gör det. Som om man bara vill slita ut hjärtat för att slippa känna.
 
Känns det igen ? Ja allt för många gånger har jag sagt det, utan egentlig mening, men de här gör ont. Ondare än de med D historien. Melissa Horn går på repeat och jag  försöker verkligen att inte gråta. Stänga av , de är de bästa nu. Stänga av helt så förlåt mig alla mina kära om ja är dålig på att höra av mig just nu.
 
Tårarna bränner bakom ögonlocken när ja ska sova, ja gråter när jag vaknar, jag gråter i tid och otid. Jag behöver tiden att läka. Konstant svullna ögon och det känns som jag ska brista, gå mitt itu när som. Som att förlora någon som dött , som att första riktiga kärleken gått i kras, allt på samma gång.
 
Jag sörjer , ja kommer repa mig, ja kommer resa mig, men det kommer aldrig mer bli detsamma. Jag kommer lära mig leva med smärtan, ja kommer lära mig leva med saknaden, tomheten är de svåraste att hantera.
 
Men de kommer, de får ta den tid de tar bara.
 
Jag kommer sakna, mindre och mindre, känna mindre o mindre. Men de kommer ta tid.

det finaste jag vet

Idag fyller den finaste jag vet år, och att inte kunna fira honom ordentligt suger. Sååå det får ja göra i maj ist. då han fått en dragracingtur och en helg på spa hotell , med IR bastu, jacuzzi och behandling.
Om jag får säga de själv, ja är en jävel på presenter ;)
 
Som när ja suprisea lillebror när han fyllde 25 med gaddning och att dyka upp utanför dörren oanmäld. Mahahaha!
 
Jag har iaf planerat en sjuhelskottas present till mig själv när jag fyller 35 så de är bara att spara. 3 år kvar. Tjolahopp!
 
Hmm måste skaffa nytt id i senast april också. Hualigen! Åren går, vart tar dom vägen ?
Borde sova och är inte trött, börjar bli trött på de nu, men men....
 
 

svart på vitt

När man skriver ett långt inlägg från mobilen och det försvinner, känslan av olycklig ..... that shit!
 
Ja men svart på vitt då, pratade träningen med en av våra gäster som gick på diet inför tävling om 5 månader, hon hade redan dietat och tränat som en galning en månad, ibland undrar man varför man gör det sa hon, man lever under svält i månader och inget händer förrän dom sista 2 veckorna när kroppen är undernärd och totalt uttömd på vätska. Man gråter och svär och undrar varför gör jag de här, för en timme i rampljuset? Men de blir så när man känner suget efter allas blickar på en, när man känner suget av att stå i centrum om så bara för en stund. Men efteråt, gud vad man vräker i sig mat. När rampljuset slocknat och ridån gått ned och tävlingarna är över. Baaaaam där fick jag de bekräftat, undernärd......så många gånger jag läst om fitness  människor som höjer detta till skyarna, ja visst hårt arbete lönar sig men resten då? Min fråga då, är de verkligen värt de? Ja visst , ris, keso och banan är gott ihop, meeeen .....
 
Jag har en sjukdom, det är skillnad men jag äter fortfarande skitmat om ja vill och ja kan ta ett glas vin eller en öl eller en fylla om jag vill, vräka i mig choklad och kakor och skita i gymmet en vecka.
Här viger man sitt liv åt träning och kost och planerar allt annat kring just det. Gymmet blir ditt andra hem,  du ska sova, leva och andas med det. När ett måste inte längre blir en passion utan endast ett måste, hur kul kan de va?
 
Kropparna är fantastiska, men till vilket pris?
 
Annars då , saknar rmin vilding och svägerska, syskonhelgen var amazing och det var längesedan jag hade så kul. Som jag sa till älsklingen igår, det är det lilla som blir det stora i slutänden. Man behöver inte göra så mkt för att de ska bli speciellt. Och snart kommer brorson nr2. <3
 
Saknar även hjärtat mitt, men när livet säger ifrån och han gör det enda rätta, ja de enda man kan göra är att finnas där, stötta och bejaka, redo att ta emot när de faller in.
 
Jag har själv varit där han är nu och det är en sjukt jobbig process och ta sig igenom allt som man någonsin gömt undan, tryckt ned och lärt sig leva i tystnad med. Mardrömmar som kommer titt som tätt när du sover och inte längre kan kontrollera hjärnan och allt annat på samma sätt, kallsvettningar och hyperventilerande och när man stänger av allt annat för att endast fokusera på sin egen överlevnad, allt för att inte gå under.
 
Jag har min familj och mina vänner att tacka för att jag är där jag är idag, dom som vägrade ge upp hoppet om att de blir bättre och som hjälpte mig att inse att detta var en nödvändig process i mitt liv. Och att han gör samma sak nu, jag är sjukt stolt, bättre sent än aldrig. Inte sagt dock att de inte är jobbigt, att stå bredvid, titta på, ibland inte höra ifrån honom på en halv vecka eller så. Men de är okej, de får vara så, så länge de går framåt.
 
Vad säger man;
Amor Vincit Omnia.
 
 
 
 
 
 

5 dagar

En e.m kvar sen går vi mot 5 dagars ledighet samt min brolla som ska komma på fredag, alonetime första ggn på 11 år, waaaaackooooooo! Men ja kommer sakna hans fruga och charlie <3
 
Varit hos dietisten och skall tillbaka om en månad igen, ska lära mig att sätta teori i praktik och äta 3 ggr om dagen, hon föreslog även samtalsterapi för ätstörningar, kanske, tåls att tänka på. I o med att de går så lång tid tillbaka som när ja va 13 år och blev satt på min första diet av svärfarmor och mor. Gud förbjude att ja va rund.
 
Tycker ändå synd om lillasyster , svärfarmor gick bort här för ca en vecka sedan och ja förstår att hon sörjer. För mig är de som om en av mina nemisis gått bort och en sten lättat, de är blandade känslor. Både ledsen och lättad. Jättekonstigt, får man säga så?
 
Dieter jag fick prova som tonåring, herbalife, frukt diet, banandiet, kaffe diet, vattendiet (3 stora glas vatten innan måltider så ja skulle hålla mig mätt o inte orka äta så mkt) behöver jag säga att resultatet blev tvärtom.. 105 kg som 15 åring och inte ett uns hälsosam relation till mat. Tack för den televerket!
 
Inte så konstigt kanske att mina närmsta vänner och familj blir oroliga när jag känner mig nere eller stressad, hunger försvinner och jag kan leva på vatten och luft i dagar eller så äter jag precis så att jag vet att kroppen klarar sig på dom resurser den får av mig , bara för jag inte ska bli trött ( många frågar hur jag orkar så länge utan mat) där är svaret.... mat så mkt som en knytnäve kan räcka, sååå jag måste hitta de jag tycker är intressant och gott för stunden för att få de att gå ihop. 3 ggr om dagen kan låta som en lätt match... de är de inte...

Moment 22 is over

Paniken över att först byta nummer och installera om allt på nytt, fine, deeeen klara ja fint, men när bank id och swish inte ville fungera och man inser att det inte går utan en fungerande bankdosa. Really????
Du kan inte bara avinstallera, ominstallera och godkänna , neeeeeej du måste få ett nytt id och regga om dig heeeeeeelt....
 
Lättnaden när jag idag preciiiiiiiiiis innan stängning får min bankdosa i hand och inser att torsdagnatten med mitt autistiska moment att betala in allt prick kl 12 äntligen lösts, då kommer den lättaste sucken någonsin.
 
 

5 dagar

5 dagar utan mobil , kan ju bli spännande! nrflytt verkar va fantastisk dålig idé! Men men..

Ohmahgaaad

Tusen serier att kolla klart på, nya börjar.
 
Snart börjar GOT , soooom ja väntat. Fler serier som ja följer/följt slaviskt är;
 
TVD
American Horror Story
SOA ( som tyvärr slutat)
Breaking Bad ( som tyvärr slutat)
Archer
Vikings
The Walking Dead
The Originals
Mad Men
 
And it goes on and on, och ändå hinner jag ha ett liv, dock inte lika livfullt som ett par år sedan haha men jobba heltid, träna minst 4 dagar i veckan, umgås med vänner och allt annat normalt och abnormalt.
 
Jäkla skitväder, vem fasiken beställde de? Regn, halv storm, i helgen vart de full storm, bara gilla läget och göra de bästa av det. Vilodag idag, verkar behövas.. Lite trött är jag allt, hoppas på att få sova sedan. Min kropp har börjat med något jättespännande.... Inte vilja sova fast jag är trött, om jag inte tränat, då går de hur fint som helst. 2h gym och jag sover som ett barn medans varje liten muskel gör ont. Men vilodag, nähääääj du, det är bara att glömma.
 
3 h "vilosömn" och ja vaknar upp och är inte pigg men vaken ändå, vad gör man? Löser korsord och dricker te I guess, tant som man är.
 
Imorgon blir de hem till Kiqi innan jobbet då hon gått igenom sina garderober. Woooop woooop!!
 
Och nu då, hänga tvätt och ta sig en screwdriver kan hända, surfa sig lite kan också hända. Sen är de banne mig bedtime och morgon cardio som gäller innan Kiqi och 4 dagars jobb.
 
Underbara fantastiska lediga måndag vad ja älskar dig!
 
3 dagar kvar....  Nu har de ändå gått undan.

Tidigare inlägg
RSS 2.0