Strange day

Tränat som ni redan , vid d här laget har ja la tjötat hål i huvvet på er om den saken HAHA!! Men de är inte de. I dagarna 3 har ja haft en kvävande känsla i bröstkorgen. Det kommer och går, de gör mig utmattad och får mig att vilja gråta. Men inget kommer. Som om det finns en blockad , inte gråta förrän de är dags. Inte gråta förrän.......

Jag anar att de beror på alla undertryckta känslor. Som om jag sparar all gråt tills de verkligen händer. Jag biter ihop och kör på som om inget har hänt, bara för att få mitt liv att fungera normalt, få mig själv att fungera normalt. Det fungerar. Stundvis tydligen. Vet inte om de är bra eller dåligt, vill inte fundera på de heller. Jag vet bara att de känns som att jag kvävs, stundvis. Samma brännande smärta i lungor och hals, i bröstkorgen som att få huvudet nedtryckt i skållhett vatten och sakta sakta känna hur syret i lungorna tar slut och ersätts av skållhett vatten som sakta sipprar in, ofrivilligt.

Trött, mör och öm, men för rastlös i själen för att kunna sova. Lite paranoid med, jag borde inte kolla på störda psykologiska thrillers.

Kvällens film hittills... The Resident.



Dessa står la på tur










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0