lifeofangeliciouz

Ibland tycker ja mig höra henne, ibland att ja kan se henne, jag tittar en extra gång men d e aldrig hon.

 

Ibland tänker och känner jag för mkt , för mkt för mitt eget bästa. Gått från 100-0. Toppen till botten... Kanske är det för att jag aldrig har tid att riktigt känna efter förräns jag är helt ensam.

 

Jag vet inte heller hur man talar med någon om sånt här. Jag suger på de, prata känsliga saker , ja är lika smidig som en elefant på rullskridskor gällande detta, sen samtidigt, vad finns det att lägga fram? Att jag saknar? D är ju en självklarhet. Jag delade allt med henne. Det var henne ja ringde panikslagen när jag vart på tjocken första gången, hon lugnade mig till den grad att jag till slut bara bestämde mig och visste exakt vad jag skulle göra, det var henne jag berättade för om killar, sveken, slagen, skratten, alla tokerier och hon bara skrattade och sa " min lilla fideli lillstumpa".  Alla skratt, tårar och varma kramar, all den kärleken, så mkt kärlek i den kvinnan så hon hade kunnat ge hela världen av den och fortfarande ha lika mkt kvar. Alltid en extra kram, alltid en extra puss, alltid ett extra jag älskar dig. För henne var varje dag alla hjärtans dag.

 

Folk som säger att pengar är livet kan gå och dra ngt gammalt över sig. Utan kärlek är det kört no matter what.

 

 

Jag vet hur jag vill bli när ja blir äldre, som hon. Ge allt ja äger och har , ge så mkt kärlek jag bara kan. För ju mer ja ger, desto mer har ja kvar.

 

Btw älskar att ja får fejkmail från swedbank... ja har inte ens ett konto där... styooopid!