lifeofangeliciouz

Nu var det ett tag sedan, vart ska man börja,

 

Jag fick en saga men den har fått ett abrupt avbrott.

Han har fått ett utvisningsbeslut, och detta är ingen jag önskar någon , även om jag vet att vi är många anhöriga till dom som fått detta beslut,

 

Jag kan inte tänka mig en enda dag utom honom, att inte vakna upp bredvid honom, han är min bästa vän, min familj och min kärlek,

Jag inte ens föreställa mig att inte höra hans röst, eller att han inte skulle pussa mig i pannan och stryker mig över kinden varje kväll, och säger god natt även om jag är vaken eller sover, eller att han inte kommer hem och skriker hallååå jag är hemma i hallen,

 

Att se honom efter en lång dag, det är det bästa jag vet, att prata över en kopp te, krypa in i en famn, bara känna hans doft, få krama honom,

 

Som det är just nu går vi bara runt och mer eller mindre väntar på en dödsdom,

 

Ja vi är från olika kulturer, olika delar av världen, men han är en del av mig,

I december är det ett år sen det sa klick, i februari har vi bott tillsammans ett år, det har gått fort, men vad gör det, jag vet vad det är vi har och jag skulle inte byta det för allt i världen, men nu kanske det slits i från mig och den känslan är obeskrivlig, bara tanken vill få mitt hjärta att gå i tusen bitar,

 

Ja han har koverterat från islam till kristendom, han går i kyrkan, han tänder ljus, han intar nattvard, han deltar i gudstjänster, för mig är detta helt okej, det är honom jag älskar, inte hans tro, jag finns där, jag följer med, jag stöttar, oavsett, men det är just detta som är, dom tror inte på honom, dom förstår inte hur man kan vilja ändra religion när man fötts in i en annan, dom kallar det för anmärkningsvärt.

 

Dom har haft en intervjue, när han kom, efter det har han inte hörts på 2 år, han har tillfälligt personnr, vi tragglar svenska hemma då han inte är berättigad sfi förrän han får sitt uppehålls tillstånd, han har tillsvidare anställning och jobbar hårt, vi hade planer på att flytta till större, drömmar om hus, resor, bil, ja allt man kan tänka sig, öppna eget,

 

Det är inte dom som följer med honom till kyrkan, det är inte dom som får stå ut med att han sätter sig upp i sömnen och vaggar eller rycker till, mumlar eller skriker neeeej , rakt ut i mörkret,i sömnen när han inte kan kontrollera sina känslor eller tankar , eller hur han bara kan försvinna in i själv och det är absolut inte dom som sett ljuset slockna i hans ögon, det är en så svårt syn att beskriva, och det gör så ont i mig,

 

Vad mer kan man göra? Jag kan finnas där, stötta, trösta, prata, hålla om, bedyra att jag kommer göra allt, men det känns ändå inte tillräckligt,

 

Alla vet att man inte kan skicka tillbaka konvertiter till Iran, alla vet att han kommer gå mot en säker död, det är häxjakt på dom som konverterat, som svikit islam, och lyckas han klara sig så långt som att hålla sig vid liv riskerar han ist systematisk förföljelse, utstött från samhället, svårare att få jobb och utsätta alla i sin familj för fara,

 

Han lämnade inte allt efter sig för att bli tillbakaskickad, han hade allt, bil, eget företag, utbildning, han kunde språket, regler, han hade familj, alla vänner, han lämnade allt med fara för sitt liv, man lämnar inte allt man känner till, allt man kämpat för och håller av, för att fly till ett land för skojs skull, han visste att de skulle bli tufft, nytt språk, nya lagar och regler, men han har fått vara ifred, hittat ett lugn och ett hopp som nu ryckts undan för honom,

All trygghet försvann med ett dokument som kom på posten,

 

Det kommer överklagas, men vad kommer att krävas?

Jag har kontakt med Amnesty, kyrkan, Farr, Ifff, open-doors, jag har dragit och slitit i alla trådar som går, rotat fram dokument, letat över hela internet, vänt på varenda sten, varenda mynt, vad mer kan göra? Jag önskar jag kunde göra mer, jag hatar att vänta, för det är det som är, väntan.... en enda stor väntan, jag gråter när han inte ser, det är skönt att veta att jag inte är ensam i min kamp, även om detta inte är något jag önskar någon,

 

Jag önskar bara detta fick ett slut, att han fick stanna, min underbara älskade, men jag tänker aldrig ge upp, aldrig ge efter, aldrig!