Ett år går fort,

Ja nu har det gått ett år exakt sen vi träffades, ett år går fort , mycket hinner hända och vi står inför den största prövningen någonsin just nu, överlever vi detta överlever vi allt,
 
Lucia idag, vart tar tiden vägen ? Vem äter den ? Hallå , jag hinner inte med, jag har inte så mycket julkänsla dock,
 
Tankarna är på annat håll,
 
Med snart är jag hemma med de mina för att fira i en vecka, mannen i huset skall dock inte följa med , tankarna  är på annat håll samt han ska jobba, på julafton....de ni....., fokusering kan man äta det ?
 
 
 
 

vart ska man börja ?

Nu var det ett tag sedan, vart ska man börja,
 
Jag fick en saga men den har fått ett abrupt avbrott.
Han har fått ett utvisningsbeslut, och detta är ingen jag önskar någon , även om jag vet att vi är många anhöriga till dom som fått detta beslut,
 
Jag kan inte tänka mig en enda dag utom honom, att inte vakna upp bredvid honom, han är min bästa vän, min familj och min kärlek,
Jag inte ens föreställa mig att inte höra hans röst, eller att han inte skulle pussa mig i pannan och stryker mig över kinden varje kväll, och säger god natt även om jag är vaken eller sover, eller att han inte kommer hem och skriker hallååå jag är hemma i hallen,
 
Att se honom efter en lång dag, det är det bästa jag vet, att prata över en kopp te, krypa in i en famn, bara känna hans doft, få krama honom,
 
Som det är just nu går vi bara runt och mer eller mindre väntar på en dödsdom,
 
Ja vi är från olika kulturer, olika delar av världen, men han är en del av mig,
I december är det ett år sen det sa klick, i februari har vi bott tillsammans ett år, det har gått fort, men vad gör det, jag vet vad det är vi har och jag skulle inte byta det för allt i världen, men nu kanske det slits i från mig och den känslan är obeskrivlig, bara tanken vill få mitt hjärta att gå i tusen bitar,
 
Ja han har koverterat från islam till kristendom, han går i kyrkan, han tänder ljus, han intar nattvard, han deltar i gudstjänster, för mig är detta helt okej, det är honom jag älskar, inte hans tro, jag finns där, jag följer med, jag stöttar, oavsett, men det är just detta som är, dom tror inte på honom, dom förstår inte hur man kan vilja ändra religion när man fötts in i en annan, dom kallar det för anmärkningsvärt.
 
Dom har haft en intervjue, när han kom, efter det har han inte hörts på 2 år, han har tillfälligt personnr, vi tragglar svenska hemma då han inte är berättigad sfi förrän han får sitt uppehålls tillstånd, han har tillsvidare anställning och jobbar hårt, vi hade planer på att flytta till större, drömmar om hus, resor, bil, ja allt man kan tänka sig, öppna eget,
 
Det är inte dom som följer med honom till kyrkan, det är inte dom som får stå ut med att han sätter sig upp i sömnen och vaggar eller rycker till, mumlar eller skriker neeeej , rakt ut i mörkret,i sömnen när han inte kan kontrollera sina känslor eller tankar , eller hur han bara kan försvinna in i själv och det är absolut inte dom som sett ljuset slockna i hans ögon, det är en så svårt syn att beskriva, och det gör så ont i mig,
 
Vad mer kan man göra? Jag kan finnas där, stötta, trösta, prata, hålla om, bedyra att jag kommer göra allt, men det känns ändå inte tillräckligt,
 
Alla vet att man inte kan skicka tillbaka konvertiter till Iran, alla vet att han kommer gå mot en säker död, det är häxjakt på dom som konverterat, som svikit islam, och lyckas han klara sig så långt som att hålla sig vid liv riskerar han ist systematisk förföljelse, utstött från samhället, svårare att få jobb och utsätta alla i sin familj för fara,
 
Han lämnade inte allt efter sig för att bli tillbakaskickad, han hade allt, bil, eget företag, utbildning, han kunde språket, regler, han hade familj, alla vänner, han lämnade allt med fara för sitt liv, man lämnar inte allt man känner till, allt man kämpat för och håller av, för att fly till ett land för skojs skull, han visste att de skulle bli tufft, nytt språk, nya lagar och regler, men han har fått vara ifred, hittat ett lugn och ett hopp som nu ryckts undan för honom,
All trygghet försvann med ett dokument som kom på posten,
 
Det kommer överklagas, men vad kommer att krävas?
Jag har kontakt med Amnesty, kyrkan, Farr, Ifff, open-doors, jag har dragit och slitit i alla trådar som går, rotat fram dokument, letat över hela internet, vänt på varenda sten, varenda mynt, vad mer kan göra? Jag önskar jag kunde göra mer, jag hatar att vänta, för det är det som är, väntan.... en enda stor väntan, jag gråter när han inte ser, det är skönt att veta att jag inte är ensam i min kamp, även om detta inte är något jag önskar någon,
 
Jag önskar bara detta fick ett slut, att han fick stanna, min underbara älskade, men jag tänker aldrig ge upp, aldrig ge efter, aldrig!

När livet rör på sig

Upp klockan 8, 9 på gymmet, det snöar, hem klockan 12, inser att lägenheten bredvid står tom, en granne flyttat, livet rör på sig, plötsligt ser jag saker, noterar
 
Härlig nypande känsla i kinderna och plötsligt slår det mest självklara mig, Law of attraction, livet rör på sig, åt rätt håll,
 
Äntligen fast arbete, hormonutredning den 24e, träffat någon som faktiskt är mer än guld, slutat röka helt och hållet,
 
Att komma ut från duschen en morgon, frukost står på bordet, disken är diskad, sängen är bäddad och man får en puss och en kram,
 
Att somna och framförallt vakna med att någon drar lätt med sina fingar över ryggen, stryker med handen över håret, pussar en på pannan och viskar god morgon my passion, ibland en sång och fniss,
 
Alltid prata,  om allt, inga hemligheter, göra saker tillsammans, frigående, ingen kontroll, det här är inte svårt, det här inte jobbigt och allt bara är så naturligt,
 
Jobbar jag sent gör han maten, jobbar jag förmiddag gör jag och vid lediga dagar gör vi det tillsammans,
 
Men jag kan säga att komma hem och det är kliniskt rent, en lapp ibland med något fint på och ibland en skål med fruktsallad i kylen, kan man begära så mycket mer?
 
Det här går långt över mina förväntningar, LÅNGT!
 
Helt plötsligt är jag inte bitter längre, jag är inte längre arg jämt, jag avskyr inte hela världen och jag känner mig inte rastlös i kroppen,
 

imponerad

När man blir påmind själv ... av någon som faktiskt kommer ihåg. Datum , tid och klockslag då blir man imponerad.  

När man trots språkbrist ändå kan kommunicera fram och lyckas få fram det man vill säga och prata om precis allt mellan himmel o jord. Då känns det riktigt bra. 

När man har samma mål , drömmar , ambitioner och visioner och kan prata öppet om dom. 

Det börjar kännas mer än ok Det känns bra , riktigt bra. 

Ibland

Ibland gillar jag dagens teknik. 

Ett mess via datorn,  dom ringer upp o vips har jag ett recept på måndag. När blev de så sjukt enkelt?  

Ett farväl

Idag är dagen kommen då hon jordfästs, min fina vän.
 
Blandade känslor finns, men hon hade rätt psykisk ohälsa och självmord, tankar kring självmord, borde lyftas fram mer.
 
Man förväntas fungera i samhället, ha ett jobb, ta hand om sig själv och sin kropp, vara hälsosam, ha ett socialt liv med goda vänner, bra kontakt med sin familj, annars är man en belastning man helst tystar med tabletter och diverse behandling, felmedicinering är inte heller ovanligt.
 
Det har börjats tala mer om det, psykisk ohälsa, men fortfarande, det som inte syns, det finns inte, människor som inte suttit i liknande sits förstår inte riktigt, vill inte riktigt förstå. blundar och förtränger.
 
MEN det är viktigt, för det finns, det är inget som försvinner för dom som är drabbade, det ligger där, konstant bubblande under ytan, som ett obotligt virus, redo att bryta ut.
 
Jag skulle aldrig kunna ta steget även om det många gånger varit nära, medvetet, omedvetet, jag minns inte. Allt jag minns av en blurrig tid är att jag inte ville längre, men terapi och åter terapi, tabletter som hjälpte ett tag men som jag sedan slutade med då jag insåg att jag faktiskt inte längre kände eller brydde mig, jag är tacksam för att jag ändå var så stark, så envis, att jag valde livet, tacksam över att jag faktiskt fick rätt hjälp av kunniga personer, men många är det inte, starka, många klarar inte av alla röster man har i huvudet, många klarar inte av att leva med hjärnspöken, minnen, sig själva eller sitt förflutna. Dessa är också människor, med tycke, tänke och känslor. Man får aldrig blunda.
 
Sov gott min fina Cecilia, hoppas du nu fått den frid du aldrig fick i detta liv och att du ser ned på oss andra från någonstans högt uppe, leendes och med ditt bubblande fniss och sänder oss små (eller stora) rosa, som du gillade, såpbubblor.
 
Idag är det din dag och alla mina tankar går till dig,
 
 

mat

Idag vill jag äta min arm , en pizza, en kebab rulle , en påse godis,  2 liter läsk, skulle antagligen kräkas... o äta lite till. 

Här sitter jag , på jobbet... med mitt vatten , ångkokta grönsaker och en bit lax. Mina 1400 kalorier. .. Idag är vi inte kompisar!  

Mens,  sluta röka,  Dieta.  

Sjujäkla tur att jag tydligen har en moral jag inte trodde fanns  . Men för att inga missförstånd skall ske säger jag detta i förebyggande syfte  ... 

När man inte tröttnat

När man inte tröttnat på någon efter kontinuerligt träffande i en månad. 

Hmm.... 

När du känner att det är mysigt och bli ompysslad och du inte blir rädd men fortfarande inte känner mer än att det är mysigt.

Hmm... 

När man pratar varje dag och aldrig tröttnar på att personen hör av sig. 


Hmm... 

Jag fryser , jobbar 6 dagar denna vecka och taggar gym. 

Vad hände här?

Klev ut ur duschen innan jobbet o kaffet är klart , disken klar,  sängen bäddad o nu får jag även städhjälp o tvätthjälp på fredag.  

Och allt detta bara gör mig glad. Nej jag är inte kär. Bara väldigt glad och det känns trevligt ! 



eufori

Så längesedan , höra kaffebryggaren puttra , ljudet av när färdigbyggt kaffe sakta droppar ned i sin kanna, aromen som sprider sig sakta i lägenheten , kylan , på andra sidan fönstret är utestängd från min varma plats i soffan. 

Filmen som pågår och jag för en mugg till mina läppar med ett leende. 

Det är ngt visst med dagar som inger ett inre lugn. Håret i en knut , myskläder , en gammal klassiker till film , filten uppdragen till midjan , uppkrupen i mitt hörn.  

nytt

Händer lite grejer, tror jag är inne i någon form av flow...(förutom när de kommer till nya sängen)
 
Yupp u heard me.... beställde ny säng, en stoor fin kontinentalsäng.... vad är då felet? Mittenbalken för stommen som ska hålla upp madrassen saknar gängade borrhål så stödbenen kan ej skruvas i..... Inte glad och mitt hem liknar en byggarbetsplats... Någon som har bil med dragkrok? jag bjussar på mat om någon kan hjälpa mig till tippen. :)
 
Annars då? Älskar nya jobbet, ÄLSKAR! Ingvar himself kom förbi i söndags med en bingolott, klart man ska ha de när man jobbar kväll på en söndag... jag vann iaf 100 kr. Plus att jag äntligen, ÄNTLIGEN  fått mitt nya VISA, inte Visa Electron, äntligeen börjar livet gå åt rätt håll. Som jag har väntat på de här.
 
Som sagt inne i ett flow, kunde varit sämre. Kan mitt liv kanske börja gå åt rätt håll nu?
 
Får ofta frågan... Varför är du singel ? Kan säga att de är något jag valt själv, så trött på allt som har med dom att göra, förutom dom som är mina vänner. Men annars, neeej tack! Barn vill jag ha men det kommer att bli via inseminiering.
 
Och till alla er som säger att man inte ska säga att det inte finns några happy endings, jag säger de för de är så. Jag må vara cynisk och bitter men det kommer en tid när man bara lägger ned. Det finns inte någon för alla, så är de bara.
 
Jag är rätt nöjd med mitt lilla ekorrhjul. Sparar till en resa till min 35års dag( Maldiverna), ska påbörja att avsluta min ryggtavla inom kort, jobba, träna, hänga med vänner, pyssla i hemmet, utgång ngn ggn i månaden, bor kvar i min lägenhet som jag haft sen 3 år tillbaka. Vad mer kan man begära?
 
Jag är nöjd, jag är glad och livet går framåt.
 
 

Nattsudd

Sverige suger på fotboll, AVGÅ HAMRÉN!!
 
Somnade på soffan förut, vaknade och filosofierade lite.
 
Absolut, hjälpa dom nödsatta, hjälpa dom i krig, men vi kan knappt ta hand om oss själva likväl. Dolda krig pågår, inre konflikter mellan folkgrupper, mellan grupper, knark, vapenhandel, människosmuggling, kidnappningar, mord, tusen grejer till går att nämnas. Och det är sådant som pågår, varje dag, inom våra gränser, inom räckhåll, på våran gata, kanske av en granne rentav och vi har inte resurser, ork eller vilja att sätta stopp för ens det. Så min tanke är bara; hur ska detta gå?
 
På Facebook florerar bilder på drunknade barn, i tidningarna kan man fortfarande läsa om mordet på Lisa Holm. Tanken slog mig bara. vem bryr sig om den lilla flickan som sprängdes för bara en månad sen? Hon försvann, blev en i mängden av alla brutala hemskheter som händer här, just i detta nu, så mycket närmare än allt annat. Men det bryr sig folk inte om. Är det inte hemskt? Vi väljer att blunda, eller så har det blivit så nära att det helt enkelt är vardagsmat. Så vanligt att sådana hemska saker blivit en del av vårat liv i den grad att man tillslut bara rycker på axlarna och tänker vad hemskt. När det egentligen är precis lika hemskt som en pojke som drunknat för att han flytt undan ett krig och enda sättet att överleva är att korsa gränser till havs.
Denna lilla flicka som sprängdes, hon hade inget val, hon var ovetandes om vad som väntade, ingen som anade något ont, poff så var hon borta men blev en del av det folk blundar för, för dom vill inte lägga sig i de tysta och det dolda som pågår utanför våra dörrar, nattetid när endast dom osaliga är vakna.
 
Folk blundar för det som är en närmast och det skrämmer mig, då flyktingar nu vallfärdar och vill hit just på grund av att dom hört och fått uppfattningar om att Sverige är ett rikt och lyckligt land där människor är snälla mot varandra och andra. Tänk om dom kunde få se fasaden, skrapa på ytan där 90% saknar civilkurage och bara står och ser på när något händer, vänder andra kinden till eller bara vänder ryggen och går, låtsas som inget händer. Där allt sker i de tysta, bakom stängda dörrar , även där sker det, misshandel, förtryck, människor som förlorar allt dom har och drivs på flykt.
 
Vi har inte krig i den bemärkelsen, men alla jag vet nästintill kämpar i ett tyst krig där ingen vågar säga eller göra något för att risken för att kunna stöta sig med någon annan är för stor. Många i min närhet inklusive jag själv har förlorat någon eller några i detta pågående dolda krig, skyldiga som oskyldiga dör bland oss i detta krig, och mitt i dett kaos ska vi nu agera och ta hand om det som är ännu mer kaosartat.
 
Så hur ska detta gå?
 
 

det spårar

Sitter i disskussion med en vän på luren, om fotboll!
Jag gillar fotboll, ja gillar att svära åt tvn , få skrika lite och bara dricka öl i goda vänners lag.
Men allt har ju en baksida, efter noga analys av fotbollsvärlden, är det så stor skillnad på att va fotbolls spelare och på  någon som är livegen och köpt för pengar? Svar NEJ!
 
Folk slåss, budar och köpslår om människor som springer omkring på en gräsplan och har lite kontroll på en svartvid läderboll. Sjukt när man tänker efter på myntets baksida.
 
Nu till något annat, sista dagen på gamla jobbet igår, så skönt, lämnadet stället med högt huvud, låste, stängde, kontrollerade, och går därifrån, dock så trött av all värmen på jobbet så vad händer? 52 och 25 tycks vara ganska lika så vad händer som sagt??? Jag hoppar på fel buss i brunnsparken, dom kom ju efter varandra.... FFS! Bra jobbat där, braaaaaa jobbat....
 
Men att vakna på en måndag, höra regnet smattra mot rutorna , masa sig upp, trycka på onknappen på kaffe bryggaren, masa sig tillbaka, blunda, höra puttrande från bryggaren, känna den välbekanta kaffedoften sprida sig i lägenheten och man bara pressar huvudet längre ned i kudden och bara lyssnar, andas....
 
Jag är arbetslös i 2 dagar.... äckligt nöjd tjej, det är precis lagom.
Livet går framåt och för första gången på länge, jag är glad och tillfreds med mig själv och livet, det går i rätt riktning.
 
 

Det är tillbaka

Och jag hoppas att jag aldrig tappar de. Förhoppningsvis klar om 2 år med allt. Eureka , jag fann de. 


hoppsidaysi

Laddar inför sista e.m passet på detta jobb. På onsdag börjar nya äventyr. Sjukt spännande!
Fortfarande som receptionist men på ett helt nytt ställe. Utveckling, ja tack! Med en chef som inte är konflikträdd och en receptionschef som faktiskt tar sitt ansvar om något utanför min befogenhet skulle uppstå.
 
Känns fint att avsluta med bravur, låsa hela stället och bara gå. Ensam. Konstigt men bra.
 
Världens underbaraste igår, blombud och presentkort o fika. Kärlek till er!!!
 
Är så sjukt sugen på en resa , men snart så. Någonstans varmt, sjuhukt sugen!
 
Drömde att ja åkte skateboard igen, borde jag börja igen må hända?
 
 
 

RSS 2.0