Nattsudd

Sverige suger på fotboll, AVGÅ HAMRÉN!!
 
Somnade på soffan förut, vaknade och filosofierade lite.
 
Absolut, hjälpa dom nödsatta, hjälpa dom i krig, men vi kan knappt ta hand om oss själva likväl. Dolda krig pågår, inre konflikter mellan folkgrupper, mellan grupper, knark, vapenhandel, människosmuggling, kidnappningar, mord, tusen grejer till går att nämnas. Och det är sådant som pågår, varje dag, inom våra gränser, inom räckhåll, på våran gata, kanske av en granne rentav och vi har inte resurser, ork eller vilja att sätta stopp för ens det. Så min tanke är bara; hur ska detta gå?
 
På Facebook florerar bilder på drunknade barn, i tidningarna kan man fortfarande läsa om mordet på Lisa Holm. Tanken slog mig bara. vem bryr sig om den lilla flickan som sprängdes för bara en månad sen? Hon försvann, blev en i mängden av alla brutala hemskheter som händer här, just i detta nu, så mycket närmare än allt annat. Men det bryr sig folk inte om. Är det inte hemskt? Vi väljer att blunda, eller så har det blivit så nära att det helt enkelt är vardagsmat. Så vanligt att sådana hemska saker blivit en del av vårat liv i den grad att man tillslut bara rycker på axlarna och tänker vad hemskt. När det egentligen är precis lika hemskt som en pojke som drunknat för att han flytt undan ett krig och enda sättet att överleva är att korsa gränser till havs.
Denna lilla flicka som sprängdes, hon hade inget val, hon var ovetandes om vad som väntade, ingen som anade något ont, poff så var hon borta men blev en del av det folk blundar för, för dom vill inte lägga sig i de tysta och det dolda som pågår utanför våra dörrar, nattetid när endast dom osaliga är vakna.
 
Folk blundar för det som är en närmast och det skrämmer mig, då flyktingar nu vallfärdar och vill hit just på grund av att dom hört och fått uppfattningar om att Sverige är ett rikt och lyckligt land där människor är snälla mot varandra och andra. Tänk om dom kunde få se fasaden, skrapa på ytan där 90% saknar civilkurage och bara står och ser på när något händer, vänder andra kinden till eller bara vänder ryggen och går, låtsas som inget händer. Där allt sker i de tysta, bakom stängda dörrar , även där sker det, misshandel, förtryck, människor som förlorar allt dom har och drivs på flykt.
 
Vi har inte krig i den bemärkelsen, men alla jag vet nästintill kämpar i ett tyst krig där ingen vågar säga eller göra något för att risken för att kunna stöta sig med någon annan är för stor. Många i min närhet inklusive jag själv har förlorat någon eller några i detta pågående dolda krig, skyldiga som oskyldiga dör bland oss i detta krig, och mitt i dett kaos ska vi nu agera och ta hand om det som är ännu mer kaosartat.
 
Så hur ska detta gå?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0