lifeofangeliciouz

Nu är de onsdag. Vädret är sisådär och jag är fortfarande vimmelkantig sen den där filmen .

Jag såg den , kände mig illa till mods, redan efter 26 minuter in... Och när den tog slut, då släppte proppen. Just like i kid missing it´s parents.. alldeles ensam i ett hav av mörker och inter ser ngn väg ut. Så kändes det.

Jag somnade, ögonen sved och när jag vakna kändes det bara ledsamt, tomt, ensamt.

Och varför de nu då?

Det påminde mig om mitt missfall, min abort, den som sa; abort eller jag tar självmord och för att senare fortsätta sparka på den som låg ned, helt utan hänsyn.

Jag blir fortfarande arg... 4 år och lite till och jag går fortfarande i taket , dock är det inte så konstigt men man tycker ju att terapi borde hjälpt lite, det enda det fått mig att inse är att det är synd om personen i fråga, för den människan inte hade mer vett eller mer empati. Kommer troligen aldrig ha det heller. Som terapeuten beskrev det , känslomässigt störd!

nu är ja ännu mer motiverad till gymmet. Få av mig lite irritation! :)

Lite mör är ja allt men de bevisar ju bara att ja gör rätt, om 2 veckor är de dags att lägga på mer vikter :))

Ska även skriva till mitt arbete och tjata om lite mer timmar :)) dags att kick ass... hittills har denna vecka inte vart så bra då ja stukade båda tummarna lätt igår.. den ni...

Men huuuur glad kan man va för lite träningsvärk då?