lifeofangeliciouz

Ja ibland kommer de faktiskt, en sting av saknad. Min älskade mormor som lämnade oss i en ålder av 64 år, 1,5 år har d nu gått. Cancern som tog henne. Så som den tog min farfar och min farmor .

Ja tänker på henne, jämt. Tanken av henne får mig att le, rent av känna skratt bubbla upp inom mig, men i samband med saknad så klart. Men hon får mig att känna ork, trygghet i mig själv och jag har så mkt mer kärlek att ge nu än vad jag hade innan. Otroligt egentligen vad man kan växa som människa.