tystnaden och mörkret

Det omfamnar mig, välkomnar mig, fastän jag inte vill. Jag vill sova men vaknar gråtandes, kallsvettig.
 
Är glad att jag iallafall lyckats avsluta the hell week med 12 dagars arbete...på rad.
 
Jag har bitit ihop, kämpat, trots att allt är som d är. Trots att kroppen bråkar med mig , inte visat ngt mer än arbetsmoral. En del undrar hur jag orkar. Ja om jag så de visste. Men jag tror att ju mer man upplevt i livet, desto mer kan man lära sig fungera respektabelt och som sig bör till trots, vad som än händer.
 
Ska unna mig hammarkullefestival och langos imorgon, fuck yeah!
 
 
sjukt sug efter frukt och turkisk peppar... turkisk peppar har ja , annars skulle ja börja gråta för d... men frukt.... damn it!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0